Tre grupper som drabbats extra hårt av konflikten i CAR

Kroppen är förvisso tillbaka i Sverige, och det är rakt in i verkligheten här med magsjukt barn och posthögar som måste gås igenom. Men huvudet har nog inte riktigt hängt med, så här på bloggen blir det fortsatt fokus på CAR-resan under några dagar till.

För en dryg vecka sedan fick jag en kommentar med en fråga om hur jag upplever konflikten i CAR och vilka som jag anser har drabbats mest av den. Det är stora frågor, speciellt den första, som skulle kunna delas in i flera underavdelningar. Så jag tänker så här, att jag tar ett tema om någon eller några veckor och tittar lite specifikt på några olika saker kring konflikten. Vad jag tänker försöka svara på idag är vem eller vilka jag anser har drabbats mest av det som hänt. Det är en svår fråga, som inte blivit lättare att besvara efter de två veckorna i CAR, då jag pratat med så många människor från olika grupper, som alla drabbats av konflikten på olika sätt. Men jag ska ändå försöka peka på några som jag tycker drabbats särskilt hårt:

Barn nutrition

1. Barnen
Barn är extra sårbara i alla krig och konflikter, både fysiskt och mentalt. De är helt enkelt inte lika tåliga som vuxna människor, och när omständigheterna blir tuffa blir det också svårare att tillgodose barnens behov av mat, trygghet och sysselsättning.

Barnen på bilden träffade jag på nutritionsavdelningen på Gamboula sjukhus. Tjejen i mitten är nummer fyra av sammanlagt sju syskon. Hon och hennes fyra yngre syskon kom till sjukhuset i Gamboula i början av februari från den lilla byn Bandjifolo. Då var de alla fyra ordentligt undernärda, men efter sex veckor med bra mat börjar de se friska ut. Undernäring förekom i CAR även innan konflikten, men antalet fall har ökat under de senaste åren.

Andra svårigheter som drabbar barnen är bland annat att skolorna fungerar väldigt dåligt, och att barn hamnar emellan i strider och skadas, eller förlorar föräldrar och familjemedlemmar. Och så ska vi heller inte glömma förekomsten av barnsoldater.

Kvinna sjukhus

2. De sjuka
Att vara sjuk i CAR var svårt redan innan konflikten. Jag har skrivit lite om det här. Men nu tillkommer ytterligare svårigheter, som att mediciner inte kommer fram i tid, att människor inte kan eller vågar färdas på vägarna för att ta sig till sjukhusen, och när det krävs extra ansträngningar för att klara sig blir det kanske för mycket för den som redan är sjuk, och man ger därmed upp. Flera personer jag träffade i CAR berättade om hur de hört att människor varit tvungna att lämna sina gamla hemma när de skulle fly, och en man jag känner berättade om en familj som blivit tvungna att lämna ett barn när de flydde eftersom barnet av någon anledning hade svårt att gå och därmed sinkade hela familjen. Om det är sant vet jag inte. Vad jag vet är i alla fall att det inte är lätt att vara sjuk i CAR idag.

Mbororo Kentzou

3. Mbororo
Jag antar att frågan angående vem som drabbats hårdast av konflikten egentligen syftade på vilken etnisk eller religiös grupp som fått utstå mest. Jag tycker att det är svårt att peka ut någon sådan enskild grupp av två anledningar. Dels är min uppfattning att människor inom alla etniska och religiösa grupper drabbats av konflikten, och att det är omöjligt att jämföra deras lidande sinsemellan. Det handlar mer om att en hel befolkning lider av en konflikt som de inte ville ha. (Andrew Harding på BBC skriver något om det här.) Dels är jag rädd att om man pekade ut en grupp som förloraren så skulle detta kunna öka risken för motsättningar mellan denna och andra grupper.

Men. Med det sagt tycker jag ändå – med min fulla respekt för alla andra som också drabbats – att man kan nämna mbororo som en av de etniska grupper som drabbats lite extra hårt som grupp.

Mbororo är de som äger boskap och har stora hjordar med kor, som går fritt men vaktas av herdar, ibland hela familjer som vandrar tillsammans med korna mellan olika betesmarker. Mbororo är också muslimer, och blev alltså tvungna att fly landet i februari förra året när Djotodia avgick. Men livet i Kamenun har blivit lite extra svårt för dessa människor. Gräset i Kamerun är tydligen inte bra för korna, som blir magra och eländiga. Många jag träffat har berättat hur många kor de hade innan konflikten – flera hundra – men hur de nu förlorat nästan alla.

Dessutom har Balaka stulit mängder med kor, och de gör det fortfarande. I början av 2014 gjorde Balaka många räder mot mbororo i Baoro- och Carnot-trakten. De tog deras boskap, dödade eller jagade bort männen och tog kvinnor och barn som fångar. Många av dessa kvinnor och barn blev sedan räddade tack vare den katolska kyrkans arbete.

Mbororo har alltid varit lite illa sedda, och i Gamboula hörde jag människor säga att man gärna vill ha tillbaka andra muslimska grupper, som hausa och fulata, men inte mbororo. Det här är en del av konflikten som känns lite extra svår att lösa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.