På egna ben

Det var mycket tjat på den här bloggen ett tag om att Theo snart skulle lära sig gå. Sedan hände inte så mycket och det fanns därför inte något mer att säga om detta ämne. Men nu, nu går han faktiskt, alldeles på egna ben, och plötsligt inser jag att det där med att behöva flytta undan alla ömtåliga saker som finns inom räckhåll är en högst befogad åtgärd. Idag fick vi sätta upp en grind för att stänga av vägen in bakom bardisken, och några prydnader som hänger på väggarna behöver flyttas upp för att inte riskera att braka i golvet.

Igår var Theo dessutom ute på ett eget litet äventyr. Tillsammans med sin farfar, som är här i Kocho sedan ett par dagar, åkte han för att hälsa på pappa i Ngoy. De var borta hela dagen, och enligt rapporter från farfar var Theo på strålande humör från början till slut. När han fick syn på pappa klappade han i händerna av glädje! På vägen hem somnade han i bilen, för att sedan vakna och inte vilja somna om förrän klockan tio på kvällen. Vilken dag!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.