Kannibalhistorien från mitt nuvarande perspektiv, och ett försöka att bättra på bilden av CAR

Tidigare i år, i januari skrev jag några inlägg om hur internationell media frossade i nyheten att en man i Bangui ätit människokött. Igår när jag var på väg med taxi för att hälsa på en vän på sjukhuset, satt jag och taxichauffören och pratade om hur omvärlden har fått upp ögonen för CAR i och med den nuvarande krisen. Plötsligt utbrister chauffören: “RCA, kodro ti tengo zo!” (“CAR, landet där man äter människor!”) Så börjar han prata om den där händelsen, frågar om jag hört talas om den. “Det är vad hela världen vet om vårt land,” säger han, “att det fanns en person här som åt människokött.” Det visar sig att min taxichaufför faktiskt var på plats och såg allting, då när det inträffade. Sedan dess, säger han, har har inte kunnat förmå sig att äta kött. Varje gång han försöker ser han bilden framför sig av mannen som biter en tugga av en annan människas arm.

Vi pratar om hur konstigt händelsen hanterades, att kannibalen i fråga borde ha häktats, snarare än uppmuntrats genom att få göra sin röst hörd i internationell media. “Var finns han nu?” frågar jag. Chauffören säger att såvitt han vet är han fortfarande på fri fot.

Bara en liten stund senare hör vi på den nationella radiokanalen att de pratar om just detta, bilden av CAR som nu kablas ut i världen, om att det är ett så farligt land. Att det skrämmer bort både turister och investerare, och ger människor ännu mindre att hoppas på för framtiden.

Vi pratar om ifall det finns något man kan göra för att vända trenden, och jag berättar om hastagen #thingsIloveaboutSouthSudan, som BBC skrev om i januari i år. Mitt under ett pågående inbördeskrig började människor göra en massa inlägg på sociala medier om allt saker de trots allt älskar med Sydsudan. Och jag tänker att man borde kunna göra något liknande för CAR. Inte för att på något sätt förminska problemen i landet, men för att påminna oss om att det trots allt är så mycket mer än bara ett hopplöst fall, totalt höljt i mörker och elände. Jag gör ett försök, häng på alla ni som har något att säga om varför ni älskar det här landet! Jag börjar:  #cequejaimedelarca Det faktum att en okänd taxichaufför har hunnit bli en vän innan han släpper av dig vid ditt mål.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.