Början

Efter att ha tröttnat på både duplo och trummor smiter Theo in på kontoret och river ut alla pärmar på de två lägsta hyllorna i min bokhylla. När jag plockar tillbaka dem faller blicken på en smal grå pärm. På ryggen står det: “CAWA 05-06: ANSTÄLLDA & BOKFÖRING”. Jag öppnar den och ögnar igenom innehållet. Bakom fyra färgglada flikar, en blå för anställningskontrakt, en orange för lönespecifikationer, en grön för bokföring och en röd för kvitton, sitter ett femtiotal papper insatta. Detta är i stort sett allt pappersjobb som gjordes under företagets första år. Det enda som tillkommer är en rapport på ca 20 sidor som lämnades in till Eau & Forêt, och som sedan låg till grund för vår ansökan om att få hyra ett område och börja arrangera safaris. Jag ler lite. Vi har fortfarande ingen enorm kontorsavdelning, men mängden papper som produceras varje år har ändå ökat väsentligt. Bara anställningskontrakten fyller numera två stora pärmar varje säsong.

Jag bläddrar i den lilla grå pärmen och minns det första årets anställda: Baba, chauffören, som alltid drog med handen över huvudet när han blev generad. Hervé, som skröt om sin styrka och ville jobba med släggan och slå sönder de största stenarna när vi byggde vägar. Juslin, som tvärt om alltid drabbades av yrsel eller bråck så snart det var dags att utföra något tungt arbete. Patrice, som inte ville tilltalas med det respektfulla ”papa” trots att han var äldst, men som var tacksam att han, av samma anledning, slapp att laga mat åt oss andra, en uppgift som annars cirkulerade mellan deltagarna i vår knappt tio man starka grupp.

Av det första årets anställda finns två fortfarande kvar i företaget: Lido och Housseini. Ibland pratar jag med dem om ”den gamla goda tiden”, tiden då vi åkte runt och högg vägar och sedan satt runt en eld under stjärnorna på kvällen och inte hade någon annan att tänka på än oss själva. Jag har, som jag sagt tidigare, svårt att hitta saker att skriva om när jag är här i Sverige. Kanske ska jag berätta om den här tiden, kanske ska jag ta er med till hur allt började…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.