“Read voraciously” – om att identifiera sig som läsare och läsa hundra böcker på ett år

Sedan sista inlägget har jag varit ute och rest. Närmare bestämt i Kenya. Det var en spännande resa på många sätt, som gav nya tankar och nya bekantskaper. Afrika blev ännu lite större för mig och det kommer jag att skriva mer om. Men nu ikväll specifikt om att läsa. Det var nämligen en sak om mig själv som blev väldigt tydlig för mig under resan, nämligen hur mycket av en läsare som jag blivit. Eller kanske snarare hur mycket mer jag identifierar mig själv som en läsare.

Vi får börja från början:

Redan som barn läste jag mycket. Vi hade ett litet skolbibliotek på Svenska skolan i Berberati, CAR, och jag tror faktiskt att jag läste de flesta böcker där som över huvud taget verkade intressanta. Det var på ett sätt en välsignelse med ett så pass begränsat utbud. Jag behövde aldrig riktigt känna den där känslan att jag ALDRIG skulle hinna läsa allt jag ville. Den känslan kom första gången under ett biblioteksbesök i fyran, när jag bodde i Sverige. Jag minns det tydligt, hur jag fick sådan beslutsångest när jag var tvungen att välja max tre böcker och ville läsa så många fler. Hur skulle jag komma ihåg de andra jag var intresserad av till nästa besök?

Trots detta definierade jag mig inte som en läsare. Eller åtminstone inte som en “bokslukare”, en titel som jag förstod att vuxna gärna satte på barn som läste mycket, och som jag uppfattade som oerhört positiv och eftersträvansvärd. Jag var en sådan som läste långsamt och noggrant, som tog tid på mig att smälta en bok. En bokslukare, det måste vara någon som läser böcker på löpande band, tänkte jag. Och en sådan var inte jag, hur mycket jag än önskat att jag kunnat leva upp till det.

Jag fortsatte läsa. Ganska mycket och ganska långsamt. Visst fanns det perioder när annat fick högre prioritet, men det är ändå få perioder i mitt liv då jag inte har haft en enda bok på gång.

Så sökte jag och kom in på Linnéuniversitetets kurs Att skriva barnlitteratur, läsåret 2015-2016. I samband med kursstart skulle alla kursdeltagare skriva en kort presentation av sig själv, och jag fick sådan prestationsångest över alla som skrev att de varit bokslukare som barn. Så jag startade en samtalstråd om det, där jag berättade att jag aldrig riktigt tyckt att jag läst tillräckligt mycket för att få kalla mig bokslukare. Och till min glädje (och förvåning) fanns det fler som kände likadant! Som var långsamma läsare snarare än snabba, och som tyckte att deras läslistor var för korta för att de skulle våga hävda att de läser mycket.

Och sedan läste vi. 2000 sidor skönlitteratur var obligatorisk läsning i kursen, och mer än så blev det. Och något hände med mitt läsande. Även om jag alltid sett böcker som avslappning och nöje så har det också varit förknippat med någon sorts prestation. Något man “ska”, för att vara duktig och kanske till slut uppnå den eftersträvansvärda titeln bokslukare. Men nu försvann det egenuppsatta kravet på prestation. (Konstigt nog, eftersom det här är en av de få gånger i livet då jag verkligen varit tvungen att läsa.) I ännu högre grad började jag läsa bara för att jag själv ville. Och så började det hända att jag gick in i en bokaffär för att köpa en present och kom ut med tre böcker till mig själv (förutom presenten).

Och så var jag i Nairobi och hade som en av mina viktigaste målsättningar att besöka en bokaffär. Och hittade en som var över alla förväntningar, och min syster påpekade att jag var som i paradiset. Det var jag. Jag hade kunnat stanna en hel dag och ändå varit sugen på att gå dit igen nästa dag.

Så kommer jag hem, lite trött och omtumlad efter resan, och faktiskt lite osäker på vad jag ska göra av alla intryck och alla tankar och framtidsfunderingar som den satt igång. Och så händer det sig att jag två gånger under samma dag, i olika sammanhang, stöter på uttycker “read voraciously”. Läs glupskt. (Alltså: “sluka böcker”. Ja, ni fattar.) Så jag bestämmer mig för att lyssna på det. Jag hittar goodreads.com (som jag aldrig sett förut), startar ett konto och utmanar mig själv att läsa… eeh… hundra böcker under året. Alla kategorier, även barnböcker räknas, om jag inte har läst dem förr. Och noveller. Och böcker jag redan läst i år räknas in de hundra.

Kanske har den här bloggen därmed blivit lite mer av en bokblogg. I hope you enjoy. (Här finns en lista över alla lästa böcker.)

En reaktion på ”“Read voraciously” – om att identifiera sig som läsare och läsa hundra böcker på ett år

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.