Panzisjukhuset återupptar sitt arbete

Det är torsdag och #thursdaysinblack igen, och idag tänker jag på Panzisjukhuset och situationen i östra Kongo, som liksom blivit sinnebilden för det vi kallar ”sexuellt våld i väpnade konflikter”. Här används brutala våldtäkter som ett vapen för att skada och terrorisera en hel befolkning och fördriva människor från sina hem. Det finns självklart massor att säga om detta, och som vanligt är den en komplex situation utan enkla förklaringar och definitivt utan enkla lösningar. Jag har en bok hemma i bokyllan, Sexual Violence as a Weapon of War av Maria Eriksson Baaz och Maria Stern, som jag hittills bara bläddrat igenom men som jag vill läsa för att lära mig mer innan jag ens ger mig på att försöka förklara vad det hela handlar om.

Men oavsett hur mycket eller lite man förstår av de underliggande orsakerna till och konsekvenserna av detta våld, är det uppenbart att Panzisjukhuset gör ett stort och viktigt arbete med att både fysiskt och själsligt hela och upprätta de människor som blir utsatta för det. För några dagar sedan skrev jag att sjukhuset hade blivit stängt av de kongolesiska myndigheterna, på grund av en obetald skatt. Nu har jag kunnat hitta mer information, och ser att jag hade lite fel. Sjukhuset var aldrig stängt. Vad som hände var att deras tillgångar blev beslagtagna då myndigheterna fick för sig att de hade obetalda skatter. Utan tillgång till pengar kunde sjukhuset inte betala ut löner till sin personal för december, vilket självklart ledde till stora protester, och arbetet på sjukhuset drogs ner till ett minimum medan stora delar av personalen genomförde en sit-in framför skattekontoret. Man menade att Panzi blev utsatt för orättvis behandling eftersom inget annat sjukhus krävts på denna extra skatt.

Idag verkar man ha nått en lösning. Det kommer rapporter om att arbetet återupptogs under gårdagen sedan provinsens hälsoinspektör besökt Panzi för att ta reda på vad som egentligen hänt. Han kunde konstatera att sjukhuset visst betalt de skatter de ska betala, och vädjade till personalen att återgå till sitt arbete medan han skulle fortsätta att föra diskussioner och förhandla med skattemyndigheten om en lösning.

Goda nyheter alltså. Men det betyder inte att allt nu är frid och fröjd. Personalen på Panzi fortsätter att arbeta i en utsatt situation, och vi kan fortfarande visa vårt stöd genom hashtagen #StandWithPanzi, eller genom att skänka pengar till sjukhusets verksamhet, till exempel via den här länken (där man för övrigt också kan läsa att det faktiskt var svenska biståndspengar som var med och finansierade uppbyggnaden av sjukhuset i slutet av 90-talet).

Här kan man läsa mer om Panzi på franska. Bland annat har det regelbundet kommit uppdateringar om de senaste dagarnas problem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.