Kunskap eller korruption?

Theo har med sig läxor från Sverige. Bland annat ska han göra ett stapeldiagram över de mest populära frukterna i Mbomo. Efter att ha valt ut vilka fem frukter som ska vara med går han runt och frågar olika personer på basen. Han lyckas, med lite hjälp, ställa frågan på fyra olika språk:

“Vilken är din favoritfrukt?”
“What’s your favourite fruit?”
“Quel est ton fruit préféré?”
“Le ti keke wa la mo ye ni mingi?”

Det sista språket är sango. Den frågan går till tidigare nämnde G, som just kommit hit från CAR. Han skrattar lite och pekar på apelsinen, och Theo gör ett kryss. Jag frågar om G:s barn, som går i skolan i Bangui. Funkar skolorna? Jo, det gör de. Men bara privatskolorna. Att gå på de statliga är slöseri med tid tycker G.

Han berättar vad jag egentligen redan vet, att de flesta som går i statliga skolor har fått gå om samma år flera gånger nu. Undervisningen håller inte tillräckligt hög kvalitet för att eleverna ska klara slutproven som bestämmer om de får hoppa upp en klass eller inte. Eller så har det helt enkelt inte varit någon undervisning under långa perioder. Till och med på universitetet i Bangui han man förlorat flera terminer. De som borde gått tredje året nu är fortfarande kvar på första, säger G.

“Räcker det med tillräckliga kunskaper då för att klara proven?”, undrar jag, eftersom jag tidigare i CAR träffat många unga som varit förtvivlade för att de själva tycker att de borde ha fått bra resultat på slutproven, men som blivit underkända för att de inte gett tillräckligt stora gåvor till lärarna. Eller inte haft föräldrar med rätt kontakter. Eller, om det handlar om tjejer, inte varit intresserade av inviter från manliga lärare.

G berättar om ett initiativ som nyligen togs för att komma ifrån denna typ av korruption i samband med slutprov. På vissa ställen testade man att rätta proven anonymt, och resultatet var slående. Plötsligt var det de som hade tillräckliga kunskaper, inte de som hade pengar, som klarade sig. Men, säger G, tyvärr underkände utbildningsministern dessa resultat. Det gick inte rätta prov på det sättet enligt honom. Man fick göra om det hela enligt det vanliga systemet, och så blev “rätt” personer godkända till slut i alla fall.

Vi skrattar lite, för vad annars kan man göra inför denna tragiska sanning? Avståndet mellan de möjligheter som mina barn får i Sverige, och de som G:s barn erbjuds, känns avgrundsdjupt. I gammaldags skildringar av den svenska skolan dyker ibland den där välklädda eleven upp som ger ett äpple till fröken, under de andra elevernas ogillande blickar och mumlande om fjäsk. Idag gör de svenska barnen istället stapeldiagram över klasskompisarnas favoritfrukter. I CAR är bilden av äpplet till fröken fortfarande verklighet.

DSC_2021 no 7

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.