Ett fång sommarblommor

Sommar. Det är de ljusa långa nätternas tid. Det är blommornas tid, och binas. För många av oss är det ledighetens tid. Resornas, strändernas och de lupinklädda vägrenarnas tid. Tid att upptäcka nya städer eller återse älskade sommaridyller. 

Sommaren är bokläsandets tid, grillosets tid, de långa kvällspromenadernas tid. Det är den tid då vi målar om huset, klipper gräset, rensar rabatterna och driver upp egna tomater att äta till sill och potatis. Det kan vara en tid att testa nytt, att sommarvikariera eller att lära sig simma. Det kan vara en tid att fylla med traditioner som följt oss så länge vi kan minnas.

Sommaren är lägrens tid och fjällvandrandets tid. Det är tiden då tvätten får torka utomhus och köksfönstret står på vid gavel medan dammråttorna dansar i vrårna. Det är de bara fötternas tid, och skrubbsårens och brännässlornas. Tiden då vi kikar i saftglaset innan vi dricker, så vi inte råkar svälja en geting.

Sommaren är eftertankens tid, och vemodets. Ensamhetens och längtans tid. Det är den tid då vi plockar sju blomster och lägger under kudden en natt, och hoppas på vackra drömmar. Eller den tid då vi inte orkar drömma, utan bara vill finnas, här och nu.

Sommaren är ett fång blommor som räcks fram åt oss alla. Vi måste inte ta emot dem allihop. Hur ser din sommarbukett ut i år? Är den en stor och spretig bukett med ängsblomster? Eller en ensam ros i en vas?

(Denna text, skriven av mig, publicerades ursprungligen i min kyrkas programblad i maj 2018.)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.