Kategoriarkiv: Resor

Korruption längs vägarna i Kamerun och Centralafrikanska Republiken

Sedan jag skrev sist har vi rest mycket. På fredag morgon startade vi från Yaounde redan klockan tre, efter en alldeles för kort natt där sömnen ständigt stördes av en gällt skällande hund. Till en början gick bilresan bra, men ungefär samtidigt som asfalten tog slut och vi körde in på grusvägarna började problemen. Det visade sig att bilen inte hade papper på att den var besiktigad. Detta, i kombination med korrupta gendarmer (typ poliser) i vägspärrarna och en chaufför som inte var någon fena på att ”negociera” (förhandla), gjorde att vår förvissning om att säkert hinna till gränsen innan kvällen snart byttes mot tvivel. Det ska sägas på en gång att det givetvis inte är rätt att köra med en bil som inte är besiktigad, och inte heller att muta sig förbi vägspärrar. Men bilen var en hyrbil med chaufför inkluderat, en bil som brukade köra passagerare den här vägen, och vi tog för givet att den hade alla papper i ordning. Och gendarmerna vid vägspärrarna var helt uppenbart inte i första hand ute efter att upprätthålla lag och ordning, utan såg sin chans att tjäna lite extra pengar på vår förseelse. Fortsätt läsa Korruption längs vägarna i Kamerun och Centralafrikanska Republiken

Marken uttrycker ett överflöd, men kanske är det bara yta.

Vad uttrycker marken, är temat under dagen då vi reser mellan Yaounde och Gamboula. Och med femton restimmar har vi god tid att studera just marken, och det slår mig att det går att läsa ut mycket av den. Om jag tittar på vägen kan jag se hur både vädret och trafiken har varit den närmaste tiden. Är det torrt? Lerigt? Är vägen sönderkörd? Vilken typ av trafik är vanligast?

Det som mina tankar kommer att kretsa mest kring är dock växtligheten. Så här vid ekvatorn finns en enorm frodighet. Det är täta buskage och höga träd, stora blad och passager med vackra blommor. ”Man sticker ner en pinne i jorden och så växer det”, brukade de vuxna säga om växtkraften i RCA när jag var barn. Och det är sant.

Men är det verkligen hela sanningen? Eller är det en fasad? Fortsätt läsa Marken uttrycker ett överflöd, men kanske är det bara yta.

Att ge tiden tid.

Mellandag. Igår flög vi från Arlanda till Yaounde, Kamerun. Imorgon reser vi vidare med bil från Yaounde till Gamboula, RCA. Bilen som vi ska åka med kommer och hämtar upp oss klockan tre, för vägen är lång och bitvis dålig, och vi måste över gränsen innan kvällen om vi alls vill komma över den dagen.

Men idag reser vi inte. Vi handlar och tar ut pengar och tar det i övrigt ganska lugnt. Väntar. Saktar in till ett annat tempo. Det är förstås förfärligt förutsägbart och fantasilöst att säga att det är ett annat tempo i denna del av världen. Men ändå känner jag att det är just det jag vill säga idag.

Igår kväll, när vi kom fram till gästhuset där vi bor, blev vi välkomnade av en vakt som bad oss sitta ner i ett litet kalt rum med vårt bagage och vänta. Han som skulle ta emot oss var och åt kvällsmat. Vi föreslog att vi skulle lämna våra väskor och gå iväg och köpa oss själva något att äta medan vi väntade, men det ville vakten inte veta av. ”Ni ska väl ha ert rum först,” tyckte han. Så vi väntade. Fortsätt läsa Att ge tiden tid.

Det är svårt att packa till en RCA-resa.

Jag skrev lite om detta på Instagram igår, men tänkte utveckla det hela lite på bloggen. De två senaste gångerna jag rest till Afrika (då till Kenya och Benin) har jag varit lite fascinerad över hur väldigt enkelt det varit att packa. Och även om jag inte helt trott på det själv, har jag sagt mig att jag har blivit bättre på det där med packning den senaste tiden. Men egentligen har jag ju vetat det hela tiden: det svåra har aldrig varit packandet i sig. Det svåra har varit vad som ska tas med på just en RCA-resa.

När jag reser till RCA är det nämligen så att de tillåtna 46 kilona som ingår i flygbiljetten aldrig tycks räcka till. Det finns så mycket jag vill fylla dem med att det känns som jag bara börjat när väskorna redan är fyllda till gränsen. Och i ärlighetens namn är det inte bara jag som vill fylla väskorna. Andra vill också göra det åt mig.

Fortsätt läsa Det är svårt att packa till en RCA-resa.

Teman för resan, dag för dag. Och en hasthag. Och ett beslut om att kalla RCA för RCA.

Efter en ovanligt lång resa är vi framme på Arlanda, på Jumbo Stay där vi ska sova inatt. En liten stund i alla fall, vid fyra måste vi upp så någon långnatt blir det inte inatt heller. Men jag vill gärna lägga ut våra teman för resans samtliga dagar innan jag somnar. Och berätta att vi har en hashtag, #uttryckRCA, som vi kommer att använda när vi lägger ut grejer på sociala medier. Om någon av er läsare också har saker att dela från RCA är ni naturligtvis välkomna att använda den!

Och så var det detta med RCA och CAR. Vi har diskuterat det i bussen på väg hit, och både jag och Elise känner att trots tappra försök att använda den svenska/engelska förkortningen CAR, så är det RCA som ligger mest naturligt i munnen. När vi ska spela in vår ljuddagbok kommer vi därför säga RCA, och därför övergår jag nu även här på bloggen till att använda RCA som förkortning för Centralafrikanska Republiken.

Följ för övrigt gärna även Elises blogg, och hennes Instagram @elisenestor.

Och nu… (trumvirvel)… resans teman:

Tisdag 24 oktober: Vad uttrycker nyheterna?
Onsdag 25 oktober: Vad uttrycker bagaget?
Torsdag 26 oktober: Vad uttrycker mörkret?
Fredag 27 oktober: Vad uttrycker marken?
Lördag 28 oktober: Vad uttrycker blickar?
Söndag 29 oktober: Vad uttrycker luften?
Måndag 30 oktober: Vad uttrycker marknadsplatsen?
Tisdag 31 oktober: Vad uttrycker vattnet?
Onsdag 1 november: Vad uttrycker barnen?
Torsdag 2 november: Vad uttrycker kvinnorna?
Fredag 3 november: Vad uttrycker männen?
Lördag 4 november: Vad uttrycker musiken?
Söndag 5 november: Vad uttrycker människors kroppar?
Måndag 6 november: Vad uttrycker flyktinglägren?
Tisdag 7 november: Vad uttrycker dagen?
Onsdag 8 november: Vad uttrycker tröttheten?

Gari och barnböcker i Benin

För två veckor sedan jag i Cotonou i Benin. Jag var där med jobbet och spenderade den mesta delen av tiden på ett projektkontor, träffade vår samarbetspartner i landet och fick lära mig mig en massa spännande och intressant om deras arbete. Eftersom jobbet är jobbet och den här bloggen är min egen ska jag inte skriva så mycket om det här. Men jag är ju privatperson även under en jobbresa och kan därför dela mina egna upplevelser och iakttagelser.

Mitt första intryck av Benin var att det var väldigt likt RCA, fast mer utvecklat. Benin är känt som en av Västafrikas mest stabila demokratier, och av det lilla jag fick se tyckte jag att det märktes. Det var väldigt god stämning när vi var ute på stan, människor var trevliga och pratade och det var mycket ekonomisk aktivitet. Fast nu var vi förstås bara i Cotonou, med en liten tur ut till ett mindre samhälle, Comé, någon timmes körning därifrån. Hur det är längre ut på landet vet jag fortfarande väldigt lite om.

Hur som helst – utöver mina arbetsuppgifter kom jag till Benin med två målsättningar: att ta reda på vad gari är, och att hitta en bok av en viss Hortence Mayaba, som enligt min vän Google är Benins största barnboksförfattare med åtminstone åtta utgivna bilderböcker. Fortsätt läsa Gari och barnböcker i Benin

Turist, javisst!

Semesterkänslan infinner sig allt mer. Efter några intensiva och roliga dagar i Singapore, där våra duktiga barn (och även vi själva så klart) gick över en mil om dagen, har vi nu landat på Bali. Vi har hyrt en stuga vid havet strax utanför Lovina på den norra kusten, med egen pool och tio meter till stranden, och vi bara njuter.

För första gången i mitt liv känns det också helt ok att bara vara turist. På tidigare resor, mest i Europa och Afrika, har jag alltid känt ett behov av att passa in. Framför allt INTE se ut som en turist. Det är väl kameleonten i mig som vaknar till liv, den som under min uppväxt i omväxlande miljöer lärt sig att snabbt scanna av omgivningen och sedan göra allt för att inte sticka ut.

Men här är det en annan sak. Här är jag just turist. En besökare som spenderar en ynka vecka i ett land jag nästan inte vet något om, och i ärlighetens namn kommer jag nästan inte att lära känna det “genuina” Bali ett enda dugg. Så varför anstränga sig? Självklart är jag intresserad, frågar vad människor här arbetar med, hur skolorna fungerar, vilket språk man pratar och vilken lokal mat jag måste prova. Men jag har ingenting att bevisa. Jag kan helt gå in i rollen som turist, och ja, det känns ganska skönt. Att bara vara här och ha det gott.

Internet är inte supersnabbt här så det får bli lite ofixade bilder, direkt från mobilkameran:

Gardens by the bay

Sista kvällen i Singapore, med en musik- och ljusshow i Gardens by the Bay, typ som Örebros Stadspark gånger 1000. (Ja, ni ser väl likheten med Svampen – som självklart inte ligger i stadsparken…)

Globetrotter-barn

Våra globetrotter-barn på Changi-flygplatsen i Singapore.

Changi airport

Och så överallt dessa ställen som är iordninggjorda så att man ska kunna ta foton på sig själv eller sitt sällskap. (Och alla människor som gör det, hela tiden!)

Villa Bundar vid havet

Huset vi bor i…

Havsutsikt

…med tillhörande utsikt.

Singapore Zoo

Orangutanger Singapore ZooIdag blev det ännu en heldagsutflykt, denna gång till Singapore Zoo. Stina hade fått tips från flera vänner att det var värt ett besökt – och det var det verkligen! Vilket fint ställe! Välbyggt och trivsamt, med känsla av att man verkligen var ute i naturen och tittade på djuren. Ja, självklart fanns djuren i inhägnader, men dessa, liksom vägar och övrig bebyggelse hängde väldigt fint ihop. Att det dessutom fanns en orangutangfamilj som inte alls var instängda utan klättrade fritt i träden runt sin boplats bidrog ytterligare till den vilda känslan. Det här kortet är förstås inte taget “barasådär”, utan det är skötare som har tagit dit orangutangerna och precis matat dem, men det är ändå rätt häftigt.

Noshörningar Singapore Zoo

Med min koppling till djurskydd i Afrika var det förstås roligt att se skyltar som denna runt om i en hel djurpark i Asien, som ju är den kontinent dit majoriteten av illegalt elfenben och noshörningshorn och delar från andra hotade djur exporteras. Texten You buy – they die, kunde läsas vid var och varannan bur. Ett bra initiativ av parken tycker jag.

Badland

Som pricken över i fanns ett område speciellt för barn, med bland annat ett litet badland, längst in i parken. Där kunde vi nog ha spenderat en hel dag om vi hade haft tiden. Men just tiden är en begränsande faktor under denna vistelse, och därför fick vi spara både den speciella båtsafarin, River safari, och nattsafarin med rundresa för att se nattlevande djur efter mörkrets inbrott, till ett annat besök.

Tack för idag.

Universal Studios i Singapore

När jag är på semester är det svårt att vara helt uppdaterad på CAR och sånt som jag vanligtvis skriver om, så det blir nu lite semester och reseberättelser på bloggen också under några veckor framöver. Ni som läser för att få just CAR-nyheter får väl ta en paus och återkomma i mitten av juli.

Idag var vår första “riktiga” semesterdag, efter resor och annat. Igår morse kom vi fram till Singapore efter en låång flygresa, och sedan tog det oss ytterligare fyra timmar att äta frukost, köpa tunnelbanebiljetter och ta oss fram till hotellet, med det trevliga namnet Hangout @ Mt Emily.

Papporna i sällskapet reste sedan vidare till Australien för att jaga i tio dagar innan vi kommer efter, och kvar i Singapore är nu jag och pojkarna, samt min vän Stina och hennes dotter Vera, lika gammal som Axel. Två mammor med tre barn mellan fem och sex år alltså. Vad gör man då på en plats som denna?

Vårt projekt för dagen var att besöka Universal Studios, ett Disneyland med miljöer från bland annat Madagaskar, Shrek, Jurassic Park och Star Wars. Efter en lite seg start med reströtta barn kom vi igång ordentligt framåt senförmiddagen och fick en riktigt bra dag med åkattraktioner och upplevelser. Ni får här ett litet smakprov i bilder. Klockan är jättemycket nu, så jag måste verkligen sova även om min kropp, som fortfarande är inställd på svensk tid, tror att det är tidig kväll. Glad midsommar på er alla!

Far far away

På väg in i staden Långt långt borta i Shreks värld.

Karusell

Kung Julians karusell i Madagaskar-världen åkte vi många gånger.

Dinosaurie

In i dinosauriens gap…

Nu börjar resan!

Äventyret har börjat, och vi inledde det med en dag i Sverigeanda. Efter att ha träffat Erik på Stockholm C åkte vi in till stan och lyckades ovetandes med bedriften att vara på plats framför slottet när de sköt salut för Sveriges nye prins. (“Vill de döda prinsen?” frågade oroliga pojkar när jag förklarade att man skjuter för att det har fötts en prins…)

Efter lunch och besök hos de nordiska djuren på Skansen tog vi oss ut till Jumbo Stay vid Arlanda, där vi har sovit. Och nu introducerar jag pojkarna i den ädla konsten att skriva resedagbok medan vi väntar på att vårt resesällskap ska dyka upp och äta frukost med oss. Klockan 11 går flyget. Inte många timmar kvar…

Resedagbok