Välkommen till bloggen!

Här finns alla mina bloggtexter sedan 2009 och framåt. I menyn till höger är de sorterade under olika kategorier. Här nedan finns också några snabblänkar:

Om bloggen

Förkortningar som används på bloggen

Bokrecensioner

Skönlitterära texter

Skolavslutning och avsked

I dag är det äntligen skolavslutning. Äntligen säger vi, samtidigt som den också kommer alldeles för snart. Det här är nämligen en lite speciell skolavslutning. Det är Theos och Axels sista på deras nuvarande skola. I höst flyttar vi utanför stan, och de ska få börja på en ny skola. Flytten har varit planerad ganska länge, och även om uppbrott alltid tycks innebära dubbla känslor så är den efterlängtad. Vi kommer att få mer plats, större trädgård, närmare till naturen, mer lugn. Det blir så bra!

Skolbytet har inte varit lika efterlängtat. Vi har pratat fram och tillbaka, vägt för och emot, och slutligen landat i att det ändå blir bäst att byta. Men uppbrottet är jobbigt, så klart! Och så säger Theo och Axel, precis som de flesta barn brukar säga, att jag inte kan förstå hur det känns! Nej, jag kan så klart inte veta exakt hur det känns för dem. Men detta med att bryta upp, byta sammanhang, vara rädd att förlora kompisar, det kan jag relatera till. Verkligen! Jag har flyttat från Sverige till RCA till Sverige till RCA… “Den blomstertid” är för mig så väldigt förknippad med känslan av att detta är de sista minuterna jag spenderar med just den här klassen, på just den här skolan. Känslan av att till hösten ses de andra igen, men då är jag inte med.

Hade jag haft chansen att leva om mitt liv hade jag inte bytt. Jag är glad över att ha fått den uppväxt jag fått. Men uppbrotten gör fortfarande ont och jag önskar så innerligt att jag kunde skona mina barn från den där känslan. Men med tiden kommer de också att lära sig tänka som jag. Tänka förbi det jobbiga. Våga känna vemod och sorg, och samtidigt våga lita på att det som kommer härnäst, det blir också väldigt bra.

Terminsslut och sommarjobb

Så är denna termin slut. Jag har lämnat in det sista arbetet i den här fransk-kursen och ser fram emot semester. Fast inte bara semester, utan också jobb. Roligt jobb! En sommar då jag ska arbeta med mitt eget företag. Jag började igår med att göra om bloggen litegrann, så att den även funkar som hemsida. Jag ser det som ett första steg. Så småningom kanske det blir en helt egen hemsida men det får komma, som man säger på sango, yeke yeke, lite i taget. Under terminen har jag jobbat en del med text till ett företag som förmedlar safariresor, och nu under sommaren har jag faktiskt också redan några projekt på gång, så just nu är jag sjukt positiv när folk frågar om det finns jobb inom den här branschen.

Fortsätt läsa “Terminsslut och sommarjobb”

Att använda dålig franska som lågstatusmarkör

Min kurs i franska fortsätter, och mitt experiment med den centralafrikanska franskan likaså. I förra veckan skrev jag ett arbete som avslutade delkursen om franskspråkig litteratur i världen. Vi fick välja ämne själva, och jag valde att titta närmare på de ord på andra språk än franska, och de uttryck på okonventionell franska, som finns i två av böckerna vi har läst: En boys liv (Ferdinand Oyono) och den självbiografiska Livet utan masker (Maryse Condé). Jag ville undersöka vad dessa typer av ord och uttryck fyller för funktion i texten, och det jag kom fram till var att de två fenomenen motarbetar varandra och strävar åt två olika håll. Detta var en slutsats som min lärare inte höll med om, vilket gjorde det hela ännu mer intressant. Och därför undrar jag förstås: Vad tycker ni som läser bloggen?

Fortsätt läsa “Att använda dålig franska som lågstatusmarkör”

Min läslista 2019

  1. Handbok för superhjältar, del 4: Vargen kommer (Elias Våhlund)
  2. Sörja för de sina (Kristina Sandberg)
  3. Den försvunna staden (Jo Salmson)
  4. Silveramuletten (Jo Salmson)
  5. Hertigens soldater (Jo Salmson)
  6. En (David Levithan)
  7. Flora & Ulysses (Kate DiCamillo)
  8. Une vie de boy (En boys liv) (Ferdinand Oyono)
  9. Liv till varje pris (Kristina Sandberg)
  10. Ces enfants de ma vie (Gabrielle Roy)
  11. Glasblåsarns barn (Maria Gripe)
  12. Le Message (Andrée Chedid)
  13. Le cœur à rire et à pleurer (Maryse Condé)
  14. Diamanttjuvar på Titanic (Carolina Miilus-Larsen)
  15. I stjälarens spår (Jo Salmson)
  16. Béni ou le paradis privé (Azouz Begag)
  17. Svensk historia (Olle Larsson och Andreas Marklund)
  18. L’Avare (Molière)
  19. Mischling (Affinity Konar)
  20. Phèdre (Jean Racine)
  21. Mellan vinter och himmel (Elin Bengtsson)
  22. Att finna en pärla (Maria Soukka)
  23. Josefin (Maria Gripe)
  24. L’extraordinaire voyage du fakir qui était resté coincé dans une armoire Ikea (Romain Puértolas)
  25. Ester Tagg och den flygande holländaren (Linn Åslund)
  26. Le Père Goriot (Honoré de Balzac)
  27. Candide (Voltaire)
  28. Boule de Suif (Guy de Maupassant)

Här finns de böcker som jag läste 2018 och 2017.

En boys liv (Une vie de boy) av Ferdinand Oyono

Boken En boys liv hör till den första generationen franskspråkig afrikansk litteratur. Den är skriven av den kamerunesiske författaren Ferdinand Oyono och gavs ut 1956, några år innan Kamerun blev självständigt från Frankrike. Liksom många franskspråkiga afrikanska författare på den tiden hade Oyono fått sin högre utbildning i Frankrike, och hans texter är färgade av de franska litterära idealen. Samtidigt har han en egen, unik ton, och det är med rätta som En boys liv har blivit en klassiker. Utan att öppet kritisera det koloniala systemet lyckas han, med sin blandning av ironi och allvar, att sätta ljuset på många av de orättvisor som var en del av den koloniala ideologin.

Bokens huvudperson Toundi är en ung afrikansk man som rymt från sin familj och blivit omhändertagen av en fransk katolsk präst, fader Gilbert. När denne hastigt dör blir Toundi istället hustjänare hos den franske kommendanten. Till en början är han mycket nöjd med sitt arbete, men det ska snart visa sig att han har högre ambitioner än en afrikan kan tillåtas ha i det koloniala systemet, något som kommer att få allvarliga konsekvenser. Som hustjänare får han reda på några av kommendantens och dennes fru mest privata angelägenheter. De andra tjänarna råder honom att inte lägga sig i, men han kan inte hålla sina egna känslor och tankar borta, och blir snart indragen i något han inte kan ta sig ur. Fortsätt läsa “En boys liv (Une vie de boy) av Ferdinand Oyono”

Att disciplinera språket – det funkar inte riktigt…

Jag läser för tillfället språkhistoria, och fascineras – eller förfasas – över sextonhundratalets Frankrike, som försökte disciplinera språket genom att sätta upp strikta regler för hur det skulle användas. Jag följer förvisso själv i hög utsträckning grammatiska regler, och jag anser att alla bör lära sig att stava rätt. Men de språkliga normer som vi följer idag är väldigt snälla jämfört med dem som fransmännen hade att följa under århundradet innan upplysningen och den franska revolutionen. Den då nybildade franska akademien tog under sextonhundratalet fram ordlista med ca 24 000 godkända ord. Alla ord som inte fanns med i listan skulle undvikas i skrift- och talspråk. Och vilka var då de ord som förbjöds? Jo: Fortsätt läsa “Att disciplinera språket – det funkar inte riktigt…”

Snabb historisk överblick över franskspråkig afrikansk litteratur

En av mina första uppgifter i kursen som jag läser, var att göra en kort powerpoint-presentation av franskspråkig afrikansk litteratur. Att på tio minuter sammanfatta hundra år av litteraturhistoria är förstås närapå en omöjlighet. Det blir mycket som måste plockas bort, och att snöa in på detaljer eller börja problematisera kan man bara drömma om. Men ibland är sådana översikter också värdefulla, som ett första ramverk att börja plocka in kunskap i. Här kommer därför översikten även på svenska, och i bloggform.

Jag har valt att dela in min översikt i tre olika perioder, utifrån de tre orden franskspråkig, afrikansk och litteratur. Alla tre perioder handlar förstås om franskspråkig afrikansk litteratur i sin helhet, men tonvikten ligger på olika saker vid olika tidpunkter.
(Och, innan jag fortsätter vill jag också förtydliga att med “afrikansk” menas här i första litteratur från Afrika söder om Sahara, då den nordafrikanska litteraturen också har närmare kopplingar till Mellanöstern och därför ligger lite utanför mitt fokus.)

Fortsätt läsa “Snabb historisk överblick över franskspråkig afrikansk litteratur”

Att det ska vara så svårt att prata som man vill prata!

På franskakursen just nu läser vi Une vie de boy (En boys liv) av Ferdinand Oyono. Ikväll har vi seminarier för att diskutera boken över internet. Jag har under förra veckan lagt in en presentationsvideo på mig själv kursrummet på nätet. I den videon pratar jag “min” franska och förklarar till och med kort varifrån mitt uttal kommer. Och ändå sitter jag sen där, när jag ska diskutera i grupp, och försöker anpassa mig till att prata med mer fransk accent. Fast jag inte vill. Fast vi till och med läser en bok som är skriven av en kamerunesisk författare, som på ett genialiskt sätt genom berättelsens inledning ger sig själv tillåtelse att skriva på sin egen franska. (Jag har skrivit mer om boken här.) Hur svårt ska det vara?

Fast ok… jag vet ju varför det blir så här. Förutom min egen drivkraft att prata så “snygg” franska som möjligt, så handlar detta också om att jag är rädd att jag, genom att prata på mitt centralafrikanska sätt, på något sätt skulle framstå som att jag vill göra mig lustig över den centralafrikanska franskan. Varför? För att jag har hört det alltför ofta: människor som pratar med överdriven afrikansk brytning samtidigt som de berättar om något som en afrikan har sagt och som de tycker är roligt eller larvigt. Ja, jag har inte bara hört andra göra det. Jag har gjort samma sak själv. Tyvärr. Ja, det förekommer faktiskt i boken vi läser också, detta sätt att skämta om “infödingarnas” sätt att prata. Och visst måste man få skämta. Men när skämten går helt i linje med ett system som underbygger rasistiska strukturer, då blir det ändå osmakligt.

Så mycket makt i användandet av ett språk.

Franskastudier och mitt efterlängtade sociala experiment

Jag är tillbaka på universitetet. På heltid. Efter tre års arbete med internationellt bistånd på PMU har jag tagit steget tillbaka till något som jag påbörjade direkt efter gymnasiet: franskastudier. Det är femton år sedan jag gjorde franska A som min första universitetskurs, på distans och halvfart vid Örebro universitet. Under året som jag läste den kursen tillbringade jag en del tid i norra CAR, där jag började lära mig lite mer om den centralafrikanska vildmarken och safari – det som skulle bli en viktig del av de kommande fem-tio åren av mitt liv.

Under många år trodde jag att den där kursen i franska skulle få stå för sig själv, och att jag, om jag någonsin skulle satsa på universitetsstudier igen, skulle välja ett annat ämne. Och jag har ju läst lite utveckling, lite fred och konflikt, lite kreativt skrivande, men inget som räckt till en färdig examen. Men så började jag titta på möjligheterna att arbeta som översättare och tolk, Fortsätt läsa “Franskastudier och mitt efterlängtade sociala experiment”