Barnböcker måste kunna behandla även kontroversiella ämnen. Den viktiga frågan är på vilket sätt.

Jag läste hos Lady Dahmer om boken Farfar har fyra fruar, som blivit ett hett debattämne de senaste dagarna tillsammans med en annan bok, Mormor är inget spökeFörfattare till böckerna är svensken Oscar Trimbel, som skriver på sin hemsida att han bott och arbetat i Somalia, där böckerna utspelar sig. De är utgivna av förlaget Bokmaskinen, och har ställts ut och sålts på Bokmässan av föreningen Somali Nordic Culture.

Debatten som blossat upp kring dessa böcker handlar om att många reagerar mot att de normaliserar polygami och en syn på kvinnor som icke jämställda. Många kommenterar att detta är något som “inte hör hemma i vårt land” och att vi inte “vill att våra barn ska läsa om sådant”. Anmärkningsvärt är dock (vilket även Lady Dahmer påpekar) att jag hittills inte hittat någon enda person som faktiskt läst böckerna och kan presentera något annat än rena gissningar kring vad de handlar om.

Jag har därför beställt hem båda böckerna och ber att få återkomma snarast med en mer informerad åsikt. Tills vidare vill jag bara säga detta: Visst har kulturen ett ansvar att inte okritiskt befästa strukturer och åsikter i samhället som missgynnar grupper. Men kultur och pedagogik är inte samma sak. Inte för vuxna och faktiskt lika lite för barn. Litteratur och konst måste få ta upp även sådant som vi inte tycker om, sådant vi tycker är fult, sådant vi vill dölja eller kanske skäms för. Kulturen måste få skildra samhället som det ser ut. Inte bara som vi önskar att det skulle vara. Den som följer logiken att vi inte kan ha en bok som heter Farfar har fyra fruar  borde enligt samma logik vara emot alla deckare som innehåller skildringar av mord. För mord bör väl i rimlighetens namn inte heller normaliseras?

Det finns all anledning för en författare att fundera över vad som förmedlas i en bok. Det är viktigt. Men jag tror att det är minst lika viktigt att slå fast att en breddad bild, fler perspektiv, fler berättelser, väldigt sällan är skadligt för oss människor. (Och där måste vi komma ihåg att barn är precis lika mycket människor som vuxna!) Det skadliga är tvärt om när en enda berättelse tar överhanden och inte gör plats för de andra. Frågan är var Oscar Trimbels böcker får plats bland dessa berättelser.

Tillägg: Även Soheila Fors har reagerat mot boken, fast även hon skriver att hon inte läst annat än utdrag. Hon har skrivit ett inlägg på sin blogg om att kvinnor far illa i polygamiska relationer och att vi har en kultur i Sverige där vi accepterar mer och mer, vilket till slut riskerar att slå tillbaka. Jag vill understryka att jag inte på något sätt förordar polygami. Men jag försvarar fortfarande rätten att få ta upp även dessa ämnen i barnlitteraturen. Det avgörande är på vilket sätt det tas upp, och om det återkommer jag när jag läst böckerna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.